Att jobba

colléctif. det är fan det värsta jag gjort. alltså grupplektion med massa småkids i gula västar. jag skulle ha en engelsk grupp, men ingen kunde annat än deutch. att få in alla i liften, när dom inte äns kan placera skidorna i ställen själva är ett helvete. speciellt när det är omöjligt att komunicera med dom. redan efter första liften var en av ungarnas skidor borta, men som tur var fick vi fatt på dom. fast när vi skulle sätta på dom visade det sig att dom inte passade. lyckligtvis passade en annans unges skidor inte heller...det var verkligen kaos. jag hade seriöst hjärtklappning, det var så himla stressigt. och en av kidsen kunde knappt stå på skidor, så henne fick jag ha i famnen medan jag körde ormen med dom andra. och i stolliftarna får dom ju inte åka själva, så då måste jag placera dom med andra vuxna. fast dom fattade inte att dom skulle stå på ett led och bli inplacerade utan ställde sig på rad, och hindrade alla andra från att åka upp.

det var första dan. sen blev det iofs mkt bättre, men jag kommer aldrig glömma den dagen. jag var helt psykiskt slut.

just nu känns det helt ok att jobba. jag lever för framtidsplanerna nu, har lite gett upp åkningen här, just nu iaf. särskilt bra kändes det att jobba idag, cash flow i fickan om man säger så calle.

---

ps. 4 inlägg på en kväll, rekord ;) nu kan jag vänta länge med att uppdatera :) nä seriöst, ska försöka med korta små ofta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0